Syftet med att ha en skärbräda är att den ska hindra kniven från att skada köksbänken när du hackar och skär i livsmedel. Ju skonsammare skärbrädan är mot knivens egg, desto bättre. Och då finns det egentligen bara två material att välja bland: plast och trä.
När man ska hacka många olika livsmedel, till en gryta eller liknande, är det skönt med en stor skärbräda. Samtidigt är det bra om skärbrädan ryms i diskhon/diskmaskinen när du ska rengöra den. En tredje aspekt är hur mycket du är beredd att betala för skärbrädan. När du köper en skärbräda av trä är priset oftast direkt relaterad till storleken på produkten. Ett tips är att rita upp ungefär hur stor du tycker att brädan ska vara innan du genomför köpet. Fundera även över tjockleken. En tjock skärbräda går att hyvla ner och använda i decennier, men de ska inte vara så höga att du får ont i axlarna när du ska arbeta på den.
Plastskärbrädor har en livstid på högst några år. Sedan är tanken att man ska lämna dem till återvinningen. Till en början är de lätta att rengöra, och går att diska i maskin, men efter ett tag är hacken i dem så djupa att det är svårt att få bort alla bakterier efter användning, säger Magnus Sundqvist. Andra fördelar är att de är billiga och inte kräver någon skötsel.
En skärbräda av trä kan du ha kvar hela livet, om du tar hand om den. Men det finns förstås många varianter av trä att välja bland. Bambu är ju populärt just nu, bland annat för materialet är miljövänligt. Nackdelen är att det går åt mycket lim för att få ihop bambubitar till en hel skärbräda, säger Magnus Sundqvist. Ek och teak är exempel på bra trämaterial, eftersom det är hårda träslag som inte nöts ner så fort. Kolla bara så att träet kommer från hållbart, CSR-märkt skogsbruk, säger Magnus Sundqvist.
Trä från bok, valnöt, körsbär, al, lönn, björk, al och ask fungerar också bra. En annan fråga är huruvida man ska köpa en skärbräda av ändträ eller liggande trä. I en skärbräda av liggande trä löper fiberriktningen hos trät parallellt med skärbrädans yta. Hos ändträskärbrädor ligger fibrerna vinkelrätt mot skärbrädans yta. Skärbrädor av ändträ är lite svårare att producera eftersom det krävs fler träbitar – som ska komplettera varandra på ett sådant sätt att brädan inte slår sig. Det gör att dessa skärbrädor kostar mer. De har också en tendens att suga upp mer vätska. Fördelen är att ytan ”läker sig själv”: fibrerna delar sig när du skär på den och efteråt drar de ihop sig igen, berättar Magnus Sundqvist. En bräda av liggande trä är billigare men slår sig lättare och blir fortare repig, relativt sett – man behöver alltså hyvla eller sandpappra ytan oftare.
